Nittonde söndagen efter trefaldighet

Nittonde söndagen efter trefaldighet

Herren kan förvandla allt, Mark 2:1 – 12, Matt 9:1 – 8

”Min Frälsare håller all makt i sin hand och han kan förvandla allt.” Hur levande illustreras inte detta i denna text. Jesus griper med makt in i ett människoliv och förvandlar det. Denna makt äger han ännu. Ja, starkare nu efter påsksegern och upphöjelsen. Detta ville vi förkunna till nödens barn. Han kan förvandla allt.

Det gäller andlig nöd

Den finns där. Låg inte så i dagen kanske. Men hur verklig ändå. Där är modlösheten. Naturlig efter många års förlamning. Där är fruktan – för Gud, straffet, döden. Sjukdomen var ju en följd av synd och Guds misshag, menade man. Hur detta kunde plåga själen. Om han åtminstone hade kunnat göra något fromt, som kunnat förbättra hans ställning. Men vad förmår en lam stackare?
Så plågar själens nöd månget människoliv. Kanske åstadkommen av yttre lidande, eller förvrängd uppfattning eller personlig synd. Ofta bär man det i hemlighet. Andra bedömer ens liv ytligt. Men Jesus ser allt.
Den djupaste nöden. Jesus börjar därför med den. Kroppens nöd är stor, men själens är större. Att bara bota kroppen vore ingen verklig hjälp. Behövde framför allt få ett nytt gudsförhållande med frimodighet, frihet och hopp.
Lekamlig hjälp är inte heller nog. Här det stora misstaget i vår tid med sin välfärdspolitik. Att ge yttre hjälp är gott och ofta vår enkla plikt. Men den är inte nog. Människans djupaste behov är ett kristet gudsförhållande. Vi behöver frälsning. Därför är Jesus oumbärlig.
Jesus kan bryta den. Ett ord av honom förvandlar allt: ”dina synder förlåtas dig.” Härmed skedde något verkligt, som när kroppen sedan blev botad. En börda föll av. Hälsa strömmade in. Själen blev fri. Detta är Jesu stora gåva till mänskligheten. Det är kristendomens innersta.
Men vad fodras då härför? Även här är texten belysande. Vad hade denne lame att komma med? Inget av egen prestation. Hur vanmäktig. Bara ett hade han: vissheten om ett skriande behov och en famlande tillit till Jesus. Kom härmed och han skall förvandla din själs djupa nöd.

Det gäller kroppslig nöd

Som kan framträda så olika. Evangelierna ger en brokig bild härav. Spetälska, blinda, döva och här en lam. Allt detta mötte han, Människosonen. Och nu, är lidandet mindre? Nej. I tusende olika former tränger det inpå oss. Ibland skärande tungt och obegripligt. Så har du mött det. I andras liv och kanske i ditt eget.
Då kommer frågan: Vad säger Gud, vad säger Människosonen?
Han förstår nöden väl. Han visade detta under sin vandring. Med ömhet mötte han de lidande. Tog emot dem, som här, trots den olämpliga tidpunkten mitt i ett möte. Och var villig att hjälpa. Själv smakade han också lidandet. Och det djupare än någon annan. Därför förstår han idag. Redan i detta en tröst.
Han kan också förvandla. Han kan ta bort det onda. Vad underligt häri? Makten är ju hans. Underligare för oss att han inte alltid gör det. Det hör till det vi inte förstår. Men även om det onda får vara kvar, förvandlar han det. Genom sin närvaro. Det får trots allt tjäna vårt bästa.
Så kommer man aldrig förgäves till honom med sin nöd. Han svarar på det ena eller det andra sättet. Därför kom själv! Ja, låt oss hjälpa varandra fram! Tro för varandra, likt bärarna, och så göra det lättare för Jesus att få hjälpa.

Gunnar Björkborg. Karlstad (publicerad i Tro & Liv nr 7, 1946. Texten är något redigerad)