Tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen

Luk 19:37– 40

Bön: Tack, Gud, för livet och för det märkliga undret att vi kan leva som vi gör i Sverige. Hjälp oss att använda livets gåvor på det radikala sätt, som Du vill, så att alla som behöver får glädje av det. Amen

Inför texten

Jesus vandrar med sin lärjungaskara nerför Olivbergets sluttning. Sedan de passerat byn Betfage rider Jesus på en åsna. Lärjungarna samtalar om vad de fått vara med om. Plötsligt infinner sig karnevalsstämning och samtalet börjar klucka av skratt och glam. Tacksamhetens källa är Jesus, deras mästare. Men den plötsliga euforin!?
Det ser i den knapphändig texten ut som en välregisserad iscensättning; Nu ska Jesus göra en storslagen entré i maktens och religiositetens högborg – här ska dramaturgin skruvas upp.
Men jag föreställer mig, att en del av det som sker här faktiskt inte är väntat. Visst finns det skäl att tro, att Jesus har koll på allt. Profetiskt vet han var närmsta åsna finns att låna och hans plan och avsikt är klar (åtminstone enligt evangelisten Johannes kommentar, Joh 12:15). Jag tänker mig att det inte var en särskilt ovanlig syn – att enkelt folk red på åsnor på väg till eller från en marknad eller en högtid. Jag skulle gärna föreställa mig att denna vardagliga händelse plötsligt och ganska oförtänkt identifieras som starkt symbolisk av någon. Inte av Petrus eller Simon seloten eller någon annan. Det står visserligen om lärjungarna, att de ”i sin glädje” prisade Gud för underverken de hade sett. Visst, de går där och pratar livligt med varandra om den blinde tiggaren, om tullindrivaren Sackaios och nu alldeles nyss Jesu andliga gps-navigering till en ledig åsna. Men i samtalet finns också eftertänksamhet. Vid en hastig genomläsning av de närmaste textavsnitten, både före och efter dagens perikop, beskrivs episoder som för lärjungarna inte bara väckte jubel. För tredje gången har Jesus försökt få dem att förstå att han går på lidandets och dödens väg. Han har i liknelsen om de tio punden indirekt ställt stora krav på den som vill följa honom. Så varför denna uppsluppenhet!?
”Förundran” är ett ord, som för oss Lukas-läsare, bättre klär händelsen än jubel och skratt. Vad är det då som får intåget att tippa över i den jublande karneval som texten ger oss och som utlöser fariséernas missnöje? Jag föreställer mig, att det är någon av Jesu allra ”minsta bröder”, som plötsligt utbrister i Hosianna-hälsningen och som utlöser den totala euforin för alla. Kanhända är min meditation också påverkad av Matteus återgivning av samma berättelse, som fortsätter inne i templet och där Jesus replikerar de skriftlärdes kritik med ord från Psalm 8:3, ”Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig”. Är det en Jerusalems lätt utvecklingsstörd ”ICA-Jim” som kärnfullt ropar ut Messias-hälsningen och får bergssluttningens människomassa att gunga fram mot Jerusalems stadsportar. Intåget ”rockar”!

Inför predikan

Livet är självklart mångfasetterat. För lärjungarna då, liksom för de som lyssnar till predikan på Tacksägelsedagen. Den här dagen i kyrkoåret utmanar kyrkan att ta ut svängarna. Vi kan söka alla skäl för att liksom lärjungarna vara – ”i sin stora glädje”. Det kommer andra dagar, då vi utmanas till eftertänksamhet, sorg och ånger. En tanketråd för tacksamheten, som mycket väl kan visualiseras inte minst i skördetider, är den hur allt vardagligt hänger samman i sköra men tydliga trådar. Ut ur tillvarons kappsäck lyfts en blombukett förbunden med annat av höstens skörd – med burkar för sylt o saft till vintern – med frukter och kärvar av säd – med hushållets alla olika hjälpmedel – med energi och vardagsslitets symboler i form av telefoner och datorer – med andra upptänkliga kommunikationssymboler – med barn och familj och alla våra åldrars skiftningar.
Lärjungarna prisade Gud för de underverk de hade fått se. Gudstjänst och predikan behöver också inspirera till ett ödmjukt delande av allt sådant som vi tror och förstår vara Guds ingripanden i våra liv. Återvunnen hälsa med eller utan sjukvårdens bidrag, återvunnen självkänsla, återupprättade relationer. Låt oss hjälpa oss och våra åhörare att identifiera allt gott, all godhet, all kraft och med förundran och glädje lovsjunga och tacka för allt.

Paul Enlund, Stuvsta - Huddinge